Rönninge - Skavlöten

På 1950-talet upphörde Rönninge som jordbruk och kort därefter förvärvades marken av Täby köping. Efter en tid av förfall kom Rönninge by att rustas upp i början av 1970-talet i syfte att skapa ett visningsjordbruk tillgängligt för allmänheten, där äldre tiders levnadssätt och traditioner före efterkrigstidens modernisering av jordbruket kunde upplevas i en ostörd bilfri miljö.

Byns byggnader har trots moderniseringar för funktionella behov anpassats till äldre byggnadstraditioner och tidigare bebyggelselägen. Den samlade bymiljön med sina kvarliggande gårdar på den ursprungliga bytomten speglar byorganisationen från tiden före skiftena. Det omgivande småbrutna odlingslandskapet motsvarar den historiska inägomarken. Inslag av skogsbete ger en bild av äldre tiders glesa bondeskogar. Området har bevarat en äldre vägstruktur, som framträder i slingrade grus­vägar anpassade till terrängen. Den äldre bondbyn hålls levande genom trädgårdsodlingar och djurhållning med traditionella lantraser i mindre skala för att efterlikna 1800-talets svenska bondgård. I de gamla husen inryms idag bland annat kaffestuga, arrendatorsbostad, museum, hemslöjdsbutik och 4H-verksamhet för barn och ungdomar.

Skavlöten ligger drygt en kilometer norr om Rönninge by. Torpet med odlingar togs upp före mitten av 1800-talet och var ursprungligen ett dagsverks­torp till Västra Arninge. Torpet är numera rivet, men en vitputsad stuga och några fruktträd finns kvar på platsen.

De äldre byggnaderna är timrade, har ibland lockläktpanel och är rödfärgad med vita foder och fönstersnickerier. Södergården från 1790-talet är reveterad och vitkalkad och har puts som fasadmaterial. Knutarna är inklädda med brädor som målats kromoxidgröna. Byggnaderna har enkla tegeltäckta sadeltak utan frontespiser och takkupor och några nyare ekonomibyggnader har svarta plåttak. Byns nuvarande karaktär är ett resultat av restaureringar, men miljön åskådliggör hur en liten by i Roslagen såg ut för cirka hundra år sedan. Rönninge by bidrar med stora kunskaps-och upplevelsevärden genom sin tillgängliga jordbruksverksamhet. Bymiljön utgör en värdefull kulturmiljö med samhällshistoriska och byggnadshistoriska värden.

Råd och riktlinjer för Rönninge by

• Underhåll av befintliga byggnader bör ske med traditionella material och metoder.
• Eventuella nya tillägg ska anpassas till bymiljön så att dess ålderdomliga karaktär bibehålls. 

Södergården i Rönninge by uppförd på 1700-talet. Mangårdsbyggnad och undantagsstuga är knuttimrade men fasaderna är kalkputsade (reveterade) med grov puts. Runt fönster och dörröppningar är putsen slät. Vid gavelns övre del på undantagsstugans syns åsarna av timmer som bär taket.

(L2014:1236, L2014:1065, L2014:1684, L2014:240, L2015:9338, L2014:852)

Det är genom fornlämningarna som det går att följa hur Rönninge by börjar växa fram. Rönninge by är klassad som en möjlig fornlämning, som en bytomt/gårdstomt. Eftersom byn inte är varaktigt övergiven kan den inte klassas som fornlämning.

Det finns fyra gravfält från yngre järnålder (år 550–1050 e. Kr.) runt byn. Två stycken gravfält ligger öster om Skavlötsvägen, med vardera cirka tio gravar.

Cirka 200 meter nordost om Södergården och strax norr om fägatan mot Arninge finns ett gravfält som består av cirka 25 fornlämningar. Där finns tre högar och 22 stensättningar. Vid grusvägen till Hägernäs station ligger ett gravfält, som består av cirka 15 fornlämningar, varav tre högar, där grusvägen korsar över gravfältet.

På väg till Rönninge by från Skavlöten finns en forntida försvarsanläggning, en så kallad fornborg, uppe på Skansberget. Ungefär hälften av landets tusen fornborgar ligger i Mälarområdet och de flesta har byggts och använts under perioden mellan äldre och yngre järnålder. Det fanns då ett helt system av bevakningsborgar och den här fornborgen var troligen en utkikspost. De rester som finns kvar av borgen är raserade stenvallar i norr och öster.

År 1902 bildades Föreningen för Stockholms fasta försvar med syftet att bedriva opinion och samla in medel till en fast försvarslinje runt Stockholm. För­svarslinjen blev helt privatfinansierad av den Palmgrenska fonden. Stockholms fasta försvar bestod av Norra fronten och Södra fronten, belägna på landsidan i respektive väderstreck.

Ett kulsprutevärn intill Rönninge byväg nära Skavlötenvägen.

Norra fronten hade syftet att skydda Stockholm från ett angrepp i norr, exempelvis via en landstigning i Roslagen, och hade en sträckning från Stora Värtan över Arninge-Täby-Rotebro-Ed till Skarven. Stommen i Täbylinjen utgjordes av sju sammanhängande betongfort, även kallade korvfort. Mellan forten slingrade sig ett system av skyttegravar. Benämningen korvlinjen kom­mer från att skyttevärnen såg ut som stora korvar. I naturreservatet Rönninge by-Skavlöten finns flera av de bevarade anläggningarna.

Karta över en del av Norra fronten vid Arninge, Rönninge och Skavlöten. Kartan illustrerar befästningarnas läge och den yta som artilleriet kan beskjuta. Källa: Täby Hembygdsförening.