Invasiva arter och skadegörare
I Sverige finns flera invasiva växter och skadegörare som påverkar naturmiljön. Här kan du läsa om vanliga arter, vem som ansvarar för bekämpning och hur du kan rapportera fynd.
Självservice och e-tjänster
Omhändertagande av invasiva växter
Hagby återvinningsanläggning tar emot invasiva växter i speciell container. Det är viktigt att de förpackas i väl förslutna sopsäckar innan transport till Hagby.
Container på Hagby för invasiva växter, sorab.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Markägaren ansvarar för bekämpning.
Den som äger eller sköter marken som den invasiva arten växer på är ansvarig för att arten bekämpas. Här är exempel på markägare:
- Täby kommun – kommunal mark
- Fastighetsägare – sin egen mark
- Trafikverket – E18 inklusive på- och avfarter i anslutning till vägområdet
- Samfällighet – mark som ägs gemensamt av samfällighet
Krav och rekommendationer
Krav och rekommendationer som markägare
Vissa invasiva arter är reglerade enligt lag och får varken planteras eller spridas. Markägare är alltid ansvariga för att bekämpa dessa arter. Vissa invasiva arter omfattas inte av lagstiftning men rekommendationen från Naturvårdsverket är att inte plantera arten samt att markägare vidtar åtgärder för att bekämpa den.
Dessa arter omfattas av lagstiftning:
- Jättebalsamin
- Jätteloka
- Parkslide.
Dessa arter omfattas inte av lagstiftning men rekommendationen är att inte plantera dem samt att bekämpa dem:
- Blomsterlupin
- Kanadensiskt gullris
Oavsett om en invasiv art omfattas av lagstiftning eller inte så kan du rapportera in om du ser den på kommunens mark.
Lägg inte trädgårdsavfall i naturen
Att lägga trädgårdsavfall utanför den egna tomten eller fastigheten är inte tillåtet för att:
- Det utgör ett hot mot den biologiska mångfalden.
– Trädgårdsavfall kan innehålla invasiva arter eller arter som riskerar att bli invasiva i framtiden. Om avfallet läggs ut i park- eller naturområden kan dessa arter etablera sig och sprida sig vidare. Kommunen riskerar då att dra på sig stora kostnader för bekämpningsåtgärder, eftersom alla kommuner är skyldiga att bekämpa invasiva arter som omfattas av lagstiftningen.
– Trädgårdsavfall kan förändra näringsbalansen i naturområden, vilket kan leda till att hotade arter konkurreras ut till förmån för mer näringsälskande arter. - Det påverkar områdets rekreationsvärden negativt.
– Upplag av trädgårdsavfall gör att rekreationsområden ger ett skräpigt och oattraktivt intryck.
– Trädgårdsavfall skapar barriärer som försämrar möjligheten att röra sig i områden.
Information om invasiva arter
Parkslide
Parkslide är en främmande art med mycket stark spridningskraft som tränger ut andra inhemska arter. Till utseendet kan den ibland förväxlas med bambu eller skott av lövträd.
Felanmäl gärna till oss om du upptäcker parkslide på kommunens mark.
Så känner du igen parkslide
Parkslide blir drygt tre meter hög och bildar stora bestånd. Rotsystemet är kraftigt och utbrett, det kan gå ned till 3-4 meters djup och 20 meter i sidled. Minsta rotbit bildar lätt en ny planta. Stjälken är grov, ihålig och något förvedad. Den är ljust grön eller rödbrun, ofta med rödaktiga fläckar och växer upprätt med riklig grenighet.
Bladen är cirka 5–15 cm långa och sitter strödda längs stjälken, ofta i ett sicksackmönster. Den blommar augusti-september med gräddvita blommor som växer i glesa, greniga vippor från de övre bladvecken. På hösten vissnar de ovanjordiska delarna ned och växten ser död ut.
Bekämpningsmetoder för parkslide
Parkslide är svår att bekämpa och kräver olika metoder. Om växten ännu inte sprider sig kan det vara klokt att avvakta och följa utvecklingen, enligt Naturvårdsverkets rekommendationer för långsiktig hantering.
Om växten inte sprider sig är det ofta bättre att avvakta med åtgärder och istället ha den under uppsikt, så att spridning kan upptäckas i tid.
Om växten sprider sig rekommenderas att en certifierad parkslidebekämpare anlitas. I de fall parkslide på privat mark spridit sig till grannar och/eller kommunens mark ska bekämpningsinsatsen samordnas.
Certifierad parkslidebekämpare, svensktradgard.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Exempel på några bekämpningsmetoder som används idag:
Kemisk bekämpning med glyfosat
1–2 behandlingar per år tills nya skott inte längre kommer upp. Tar ofta 3–5 år att komma till rätta med om det inte är ett jättebestånd. För kemisk bekämpning krävs dispens från Södra Roslagens Miljö- och Hälsoskyddskontor, som ansöks genom en anmälan om miljöfarlig verksamhet. Dispens kan beviljas för upp till tre år åt gången.
Hetvattenbekämpning, upprepade behandlingar.
Hettar upp de ytligare delarna av rötterna var 4–6:e vecka varje säsong i flera års tid, tills den tröttats ut.
Upphettning av jorden under flera dygn, engångsbehandling.
En ny värmebehandlingsmetod som gett lovande resultat. Allt inom behandlad yta dör.
Undvik grävning och rotkapning då det finns risk att nya skott skjuter upp. Var försiktig vid hantering av växtavfallet. Det får inte komposteras, lämnas i vatten, skog eller mark, eftersom det innebär en stor spridningsrisk.
På Naturvårdsverkets hemsida kan du läsa fler råd om bekämpning:
Jätteloka
Jätteloka/jättebjörnloka ska enligt Naturvårdsverkets rekommendationer bekämpas eftersom den kan orsaka hudbesvär och genom sitt invasiva växtsätt slår ut annan inhemsk växtlighet.
Felanmäl gärna till oss om du upptäcker jätteloka eller jättebjörnloka på kommunens mark.
Så känner du igen jättelokan
Jättelokan växer vanligtvis till 1,5–3 meter, men kan bli upp till 4–5 meter hög. Bladen kan bli en meter breda och 3 meter i längd. Blommorna är vita i flockar och kan bli upp till 0,5 meter i diameter.
Bekämpningsmetoder för jättelokan
Använd skyddskläder och glasögon när du hanterar jättelokan då du kan få hudskador av växtsaften. Enligt Naturvårdsverket ska jättebjörnlokan bekämpas metodiskt genom någon av följande metoder:
- Sätt över en plastpåse över blomställningen och låt den gå i frö i plastpåsen. Klipp sedan bort stjälken.
- Rotkapning och uppgrävning.
- Slåtter tre gånger per säsong, första tillfället när plantan är en halvmeter
- hög eller när den börjar blomma
- Kväv växten genom att täcka marken på våren. Hantera växtavfall och jord som kan innehålla frön så de inte sprids vidare.
Jätteloka, naturvardsverket.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Jättebalsamin
Jättebalsamin är en trädgårdsväxt som numera klassas som en invasiv art. Den orsakar problem då den konkurrerar ut den inhemska floran. Felanmäl till oss om du upptäcker jättebalsamin på kommunens mark.
Så känner du igen jättebalsamin
Jättebalsamin förekommer ofta i större bestånd och är en ettårig växt som kan blomma upp till tre månader. Växten kan bli 2,5 meter hög och har rosa eller vita blommor som är cirka tre till fyra centimeter långa med en kort spetsig sporre. Efter blomningen bildas kapslar som exploderar när man rör vid dem för att fröerna ska kunna spridas. Ofta har örten en grov rödaktig, kantig stjälk, sågade bladkanter vid basen med skaftade körtlar.
Bekämpningsmetoder för jättebalsamin
Den enklaste metoden för bekämpning är att dra upp växten med rötterna eftersom den lätt lossnar ur jorden. Placera sedan växtmaterialet i en sopsäck och se till att slänga säcken i återvinningen för brännbart avfall eller i specialanvisad container.
Kör inte växtavfallet i öppna släp risken för spridning är stor. Åtgärden är mest effektiv i juni, innan växten hunnit bilda frön. Har frökapslar bildats finns risk för ytterligare spridning. Åtgärden behöver upprepas i ett par år innan beståndet ger med sig.
Jättebalsamin, naturvardsverket.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Blomsterlupin
Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en populär trädgårdsväxt från Nordamerika som är mycket spridd i landet. Blomsterlupin omfattas i dag inte av lagstiftningen som rör invasiva främmande arter, men eftersom den är mycket invasiv rekommenderar Naturvårdsverket att man avstår från att plantera den och att man försöker hindra spridning om den redan finns på sin mark.
Så känner du igen blomsterlupin
Blomsterlupin är en relativt stor och spektakulär art. Den har en tilltryckt hårig stjälk som står upprätt och kan bli över en meter hög. På blomsterlupinens stjälk och från rotstammen sitter långskaftade fingrade blad, där varje småblad är 3–15 centimeter långt, 1–2 centimeter brett.
Den blommar i juni–juli och blommorna sitter i täta toppställda klasar på en hög spira. Varje blomma är 1–1,5 centimeter lång, oftast blå till blåvioletta, men kan också vara vit eller rosa.
Bekämpningsmetoder för bomsterlupin
Du kan hjälpa till att bekämpa blomsterlupin genom att slå växten innan den sätter frö. Det kan behövas flera slag under samma växtsäsong för att minska spridningen. Vid mindre bestånd kan hela växten tas bort genom att gräva upp den med rötterna.
Se till att ta bort allt växtmaterial så att platsen inte blir för näringsrik. Återkom till samma område senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växterna som har grott från fröna i marken.
Blomsterlupin, naturvardsverket.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Kanadensiskt gullris
Kanadensiskt gullris är en trädgårdsväxt som spridits ut i landskapet genom sina otaliga frön som följer med vinden. Utanför trädgårdarna växer den på många olika sorters marker, både torra och fuktiga. Den är dock vanligast vid vägkanter, på banvallar, övergivna fält och i liknande miljöer. Naturvårdsverket rekommenderar att man avstår från att plantera den och försöker förhindra att den sprider sig om man har den på sin mark.
Så känner du igen kanadensiskt gullris
Bladen sitter direkt på stjälken, är långsmala, sågtandade, cirka 20 centimeter långa och håriga på undersidan. Stjälken är kal nedtill, men tätt korthårig längre upp. Växten har otaliga små och gula blomkorgar som sitter tätt på grenar i toppen på växten. Kanadensiskt gullris blir mellan 50 centimeter och 2 meter hög och blommar augusti till oktober. Kan blandas ihop med höstgullris och gullris.
Bekämpningsmetoder för kanadensiskt gullris
Se till att växten inte hinner sätta frö och sprida sig. Slå av blomställningarna innan blomning, om du inte kan gräva upp eller rycka bort hela plantan. Stora bestånd kan slås årligen för att trötta ut plantorna.
Ta hand om avfallet så att frön och växtdelar inte orsakar spridning. Lägg inte i kompost eller dumpa i skogen, förpacka i dubbla plastsäckar vid förflyttning och transport. Små mängder läggs i hushållssoporna i sluten påse.
Kanadensiskt gullris, naturvardsverket.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Lövplattmask, Obama nungara
Lövplattmasken är en ny invasiv art. Den äter daggmaskar, snäckor och sniglar, vilket innebär att den kan göra stor skada på vårt ekosystem och jordbruk.
I nuläget finns inte fastställda metoder att utrota lövplattmask eller andra potentiellt invasiva plattmaskar. Det är inte heller känt hur lövplattmask kan överleva i svensk natur. Därför är det viktigaste nu att hindra spridning till Sverige.
Så sprids lövplattmask
Lövplattmasken sprids främst genom handel med jord och trädgårdsväxter. Våren 2025 har den hittats hos importörer och återförsäljare av trädgårdsväxter i minst nio län i södra och mellersta Sverige och risken för spridning bedöms som stor.
Minska risken att ta med lövplattmask hem genom att köpa växter från trädgårdshandlar eller blomsteraffärer som aktivt arbetar för att förhindra spridning. Fråga hur de kontrollerar växterna och vilka åtgärder de vidtar vid fynd.
Så känner du igen lövplattmasken
Lövplattmask, Obama nungara. Bild från SLU Artdatabanken
- Lövplattmasken är ca 5–8 centimeter lång och cirka 0,5 centimeter bred.
- Färgen på ovansidan skiftar mellan beige och mörkt brun med svarta längsgående linjer. Undersidan är beige.
- Äggen är 0,5 centimeter stora och från en början klarröda, men mörknar och övergår till mörkbruna efter några dagar.
- Lövplattmasken är ett rovdjur som lever på maskar, sniglar, snäckor och andra plattmaskar. Den lever på jorden och hittas i naturen oftast under träbitar, stenar och löv.
- Arten är mest aktiv efter skymningen.
- I Sverige har den än så länge bara hittats i och under krukor och på marken under krukor och tråg.
Så kontrollerar du inhandlade växter
- Använd gärna handskar och ficklampa. Lys med ficklampan och titta runt hela krukan, även i botten.
- Om det är mycket rötter i botten, klipp bort så att du ser hela krukan.
- Ta sedan ut rotklumpen ur krukan och undersök den från alla håll.
- Lyser du med ficklampan glänser plattmaskarna till. Det går även lättare att se glansiga slemspår.
Vid upptäckt av lövplattmask, plocka bort dem, fotodokumentera och avliva dem. De kan läggas i en burk och hällas kokande vatten över. Isolera den växt du hittade plattmasken på för att förhindra vidare spridning. Kontrollera växten under flera dagar innan du planterar den.
Meddela fyndet till den butik där du köpte växten.
Rapportera lövplattmasken
Om du hittar en lövplattmask, rapportera fyndet till Artportalen och bifoga minst en bild för artbestämning.
Artportalen, rapportera.artfakta.se Länk till annan webbplats.
Rapportera invasiva arter
Kommunen behöver din hjälp med kartläggning av invasiva arter. Kommunen har som markägare ansvar att bekämpa arter som ingår i EU:s förordning för invasiva arter på sin mark.
Mer information hittar du på Naturvårdsverkets webbplats.
Rapportera in invasiva arter:
Rapportera, artfakta.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Skadegörare
Häggspinnmalen är en fjäril vars larver lever i häggar och spinner in träden i ett nät. Träden klarar oftast angreppet och får nya löv i juli.
Massförekomster av larver går ofta i cykler om 3–4 år. Angreppen upphör när rovdjur som äter larven blir tillräckligt många så de utkonkurrerar fjärilarna. De kommande åren väntas därför häggspinnmalen att minska.
Larverna lever enbart på häggblad och när de kalätit en hägg måste de hitta ett nytt träd.
Det är inte nödvändigt att bekämpa larverna utan med tiden återhämtar sig häggen.