Omhändertagande av barn

En av socialtjänstens uppgifter är att se till att barn som befinner sig i en utsatt situation får det stöd och skydd som de behöver. Det kan innebära att föräldrar får den hjälp och det stöd de behöver för att kunna ta hand om sitt barn.

För de allra flesta barn och unga som kommer i kontakt med socialtjänsten handlar det inte om en akut eller farlig situation.

Hjälpen är oftast frivillig
Den sker i samarbete med barnet och föräldrarna
Fokus är alltid på barnets bästa

Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

Socialtjänsten försöker alltid i första hand hjälpa på frivillig väg.

LVU används först när:

frivilliga insatser inte fungerar eller inte är möjliga
barnet fortfarande riskerar att fara illa

Med stöd av LVU kan socialtjänsten:

placera ett barn eller en ung person i till exempel familjehem
göra det även mot barnets och föräldrarnas vilja

När kan LVU bli aktuellt?

För att ett barn ska omhändertas enligt LVU måste det finnas en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas.

Det kan handla om:

förhållanden i hemmet (till exempel våld eller omsorgsbrister)
barnets eget beteende (till exempel kriminalitet, droger eller självskadligt beteende)

Tre krav för att använda LVU

Alla dessa måste vara uppfyllda:

Det finns ett allvarligt missförhållande i hemmet (”miljöfall”) och/eller i barnets beteende (”beteendefall”)
Det finns en påtaglig risk för skada
Hjälp kan inte ges frivilligt

Hur går det till?

Socialtjänsten utreder barnets situation och behov
Socialnämnden ansöker hos domstol. Det är alltid domstolen som beslutar om LVU
Barnet och vårdnadshavarna får juridiskt stöd (offentligt biträde)
Beslutet kan överklagas

Vad händer efter ett beslut?

Barnet får en egen socialsekreterare som följer situationen
Socialnämnden gör en ny bedömning var 6:e månad
Omhändertagandet ska upphöra när det inte längre behövs. Målet är oftast att barnet ska kunna flytta hem igen när det är tryggt och möjligt