Skolplikten börjar höstterminen det kalenderår då barnet fyller sex år. Om barnets vårdnadshavare begär det, och det finns särskilda skäl, kan skolplikten skjutas upp ett år. Särskilda skäl kan till exempel vara att barnet har en funktionsnedsättning eller en sjukdom. Det kan också handla om att barnet fötts mycket sent på året och orienterat sig mot och identifierat sig med barn födda ett år senare i förskolan.

Uppskjuten skolplikt prövas alltid av hemkommunen efter ansökan från barnets vårdnadshavare. För ett barn som fått uppskjuten skolplikt börjar skolplikten i stället höstterminen det år då barnet fyller sju år.

Källa: 7 kapitlet 10 § Skollagen och proposition 2017/18:9 Skolstart vid sex års ålder sidan 51–52.

För de flesta elever upphör skolplikten efter årskurs 9. För elever i specialskolan upphör den vid vårterminens slut det elfte året, oftast efter årskurs 10.

Vissa elever har inte nått den högsta årskursen när deras tionde skolår tar slut, eller det elfte i specialskolan. Då upphör skolplikten ett år senare, vilket innebär att den förlängs med ett år. Det gäller till exempel elever som har gått om en årskurs. Skolplikten upphör senast när eleven fyller 18 år.

En del elever når kunskapskraven tidigare än normalt. Då upphör skolplikten i förväg. Det gäller också elever med förlängd skolplikt som når kraven under det extra året.

Hemkommunen beslutar om skolplikten ska upphöra tidigare eller förlängas. För elever i specialskolan fattar Specialpedagogiska skolmyndigheten beslut.

En elev har alltid rätt att gå klart den högsta årskursen, även om skolplikten upphör tidigare. En elev som inte har nått kunskapskraven har rätt att fortsätta sin utbildning i upp till två år. Det innebär inte att skolplikten förlängs.

Skolplikten upphör när en elev flyttar utomlands permanent och inte längre är folkbokförd i Sverige. Den upphör också när eleven fortfarande är folkbokförd i Sverige men vistas utomlands under en längre tid.

Källor: 7 kapitlet 2 och 12–15 §§ Skollagen

Ansvaret för att skolplikten uppfylls delas mellan vårdnadshavare, huvudman och hemkommun. Vårdnadshavaren ansvarar för att barnet kommer till skolan. Huvudmannen för elevens skola ska se till att eleven fullgör sin skolgång, främst genom att delta i undervisningen. Huvudmannen är kommunen för kommunala skolor och skolans styrelse eller motsvarande för fristående skolor. Staten är huvudman för sameskolan och specialskolan.

Hemkommunen ansvarar för att barn som inte går i kommunens förskoleklass, grundskola eller anpassade grundskola får den utbildning de har rätt till på annat sätt. När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en skola med en annan huvudman ska skolans huvudman snarast informera hemkommunen. Detsamma gäller när skolan inleder en utredning om att en elev har stor frånvaro.

När en skolpliktig elev inte fullgör sin skolplikt och det beror på att vårdnadshavaren inte har tagit sitt ansvar, får hemkommunen förelägga vårdnadshavaren att fullgöra sina skyldigheter. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Källa: 7 kapitlet 20 − 23 §§ Skollagen.